Handlingen akt 1, sid 1

Det är december 1933 och Amerika är djupt nere i den stora depressionen. På den nedre, östra sidan av New York ligger det statliga barnhemmet för flickor som har varit ett enformigt och grått hem för elvaåriga Annie allt sedan hon var två månader gammal då hon lämnades på trappan till barnhemmet med ett osignerat meddelande som löd: ”Snälla, ta väl hand om vår lilla älskling. Hennes namn är Annie… Vi har lämnat ena halvan av en silverberlock runt hennes nacke och behållit den andra halvan själv så att ni ska veta vem vi är när vi kommer tillbaka för att hämta henne.” Tidigt en kall morgon klockan fyra undrar Annie hur hennes försvunna föräldrar kan vara.

Fröken Agatah Hannigan, den elaka gamla ungmön som är ansvarig för barnhemmet, blir rasande när hon upptäcker att Annie och de andra föräldralösa flickorna är uppe och ränner klockan fyra på morgonen och som straff får de skrubba golven. Annie och de andra flickorna klagar på att de lever det hårda livet (”The Hard-Knock Life”). Senare samma morgon ser Annie en chans att rymma genom att gömma sig i tvättkorgen som körs iväg med en lastbil. Om hennes föräldrar inte kommer tillbaka efter henne, måste hon leta upp dem själv.

I New Yorks  St. Mark’s Place fångar hundfångare in stadens lösa hundar, men de missar en, en hundrackare som ser ganska ledsen ut som Annie genast tar hand om. Den stackars hunden har vandrat ensam genom New Yorks vintriga gator. ”De är efter mig också” berättar Annie för hunden och försäkrar honom sen att ”Allt kommer att bli bra, om inte idag så… Imorgon (Tomorrow)” En polisman från NYPD (New York Polisen) misstänker att Annies hund är ett av de vilsekomna djur de är ute för att fånga, men Annie säger till polisen att hunden är hennes: ”Jag kallar honom Sandy på grund av hans fina sandiga färg.” Sandy reagerar på hans nya namn när Annie kallar på honom, och polisen blir motsträvigt övertygad om att hunden verkligen tillhör Annie.

Nästa sida>