Historien om Annie sid 3

”När ska du prata med Strouse om idén?” frågade jag. ”Det har jag redan gjort”, svarade Charnin med ett flin, ”han vill göra det”. Senare fick jag höra av Strouse att han också sa ”Usch” när han hörde idén men att hans intresse sedan hade vuxit, delvis för att hans mamma förbjudit honom att läsa serier och andra komiska böcker, men självklart hade han varit en fanatisk läsare av dem i smyg. Konsekvensen blev att han kände en djup samhörighet med Little Orphan Annie. ”Dessutom”, poängterade han senare, ”en serietidning är en idealisk bas för en komisk musikal eftersom deras lika form är populär i den amerikanska kulturen: båda berättar korta enkla historier.”

Vi började arbeta på musikalen som skulle komma att bli musikalen Annie i februari 1972, men eftersom vi alla jobbade på andra projekt kunde vi inte slutföra musikalen förrän sommaren 1973. Men att skriva en musikal är bra mycket enklare än att hitta någon som vill satsa pengar och producera en nu musikal. Detta gjorde att Annie inte kom upp på scen förrän 1976, då den hade en tio veckors testperiod på the Goodspeed Opera House i Connecticut utanför New York. En av dom som gick för att se Annie i Connecticut var Mike Nichols, som direkt blev showens mest entusiastiska fan. Och, tro det eller ej, men tack vare Annie beslöt sig Nichols för att sadla om och bli producent. Så, regisserad av Martin Charnin och producerad av Mike Nichols i samarbete med hans gamle vän och affärspartner, Lewis Allen, plus Roger L. Stevens, James Nederlander, Stephen R. Friedman, och Irwin Meyer, hade Annie premiär på Alvin Theater i New York den 21 april 1977 och följande fem veckor på the Kennedy Center.

Under denna tid hände något med Amerika, från det att vi började jobba med Annie tills det att den sattes upp på Broadway. Vi skrev musikalen som en reaktion på Nixons Amerika 1972, men när Vietnamkriget var över, ekonomin på väg upp, och James Earl Carter satt i Vita huset, stod det hoppfulla budskapet i Annie inte längre som en motsats till sinnesstämningen i landet, utan blev snarare dess spegelbild. Och jag har ingen aning om detta visar sig vara bra eller dåligt för Annie. Jag vet heller inte, i skrivandes stund, om historien om Annie, som började då Martin Charnin gick in i den där bokhandeln, kommer att ha ett lyckligt slut.

Som av en händelse så har alla tre skaparna av Annie egna döttrar, men vi ser alla tre kärleksfullt på Annie som en andra dotter.

Och vi hoppas att hon ska göra för oss, det döttrar förväntas göra för sina fäder, nämligen att försörja och ta hand om oss tills vi blir riktigt gamla.